Ögruppen Andamanerna mellan Indien och Burma drabbades hårt av tsunamin. Det befarades att de stenåldersfolk som bor där hade gått under. Men tvärtemot hade de klarat sig bra, trots att de till stor del försörjer sig på fiske i havet. Det antas att de har uppfattat faran och flytt mot högre nivåer innan flodvågen kom. Antagligen har de läst av naturen och sett olika tecken på att fara var annalkande. Eller har använt samma intuition som djuren har, de känner på sig när det blir fara.
Den moderna människan har förlorat kontakten med naturen. Trots informationssamhället och all undervisning i skolan. Naturen tränger sig allt mer på. Landsbygden avfolkas, djuren och därmed rovdjuren blir allt fler och tränger sig närmare in på samhällena. Stora skogsavverkningar leder till högre vårfloder och översvämningar och fler laviner. Sämre underhåll av elnätet ger mer elvabrott. Naturen kommer oss närmare och vi vill vara ändå vara Där (ibland), nära havet och vattnet och värmen. Men vi har för lite respekt för och kunnande om hur livet fungerar i skogarna, bland bergen, i snön och i havet.
där tankar virvlar fram och funderingar, fantasier och visioner tar fart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar