Om man liksom kunde känna sig närvarande i varje stund skulle det vara fantastiskt. Allt för ofta rinner tiden bara iväg. Däremot tycker jag man mycket väl kan tänka både framåt, bakåt och samtidigt vara i nuet. Eller rättare sagt är nuet en funktion av dåtid och framtid. Det finns inget nu utan enbart dåtid och framtid som sammanstrålar i en punkt som ständigt flyttar på sig. När man försöker fånga den har den redan hunnit flytta på sig.
Fortsättning på tidigare inlägg:
Tiden finns i minnet
där tankar virvlar fram och funderingar, fantasier och visioner tar fart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar