söndag 16 december 2012

Kalendertrubbel


Nytt år firas antingen på våren vid vårdagjämningen eller på vintern vid vintersolståndet.

Mayaindianerna och många andra folkslag, även de gamla vikingarna firade årets slut på den mörkaste och kortaste dagen och årets början dagen därpå, den första dagen som går mot ljuset. I vår kalender skulle det oftast bli den 21 och 22 december. Numera har den västerländska kalendern krånglat till det hela med två helger intill varandra och utan att någon omfattar vintersolståndet. I Sverige firar vi även Lucia som årets mörkaste dag. Än mer märkligt är att alla tar det för givet utan att fundera vidare på det eller försöker få en ändring till stånd.

Allt det här beror på Kalenderkonstruktörrn Påven Gregorius XIII. Han skapade kalendern 1582 utifrån den äldre Julianska kalendern som behövde reformeras eftersom den gick fel med en hel dag på 128 år. År 45 f kr när den infördes var den 25:e årets mörkaste dag, på 1600-talet var det den 13:e december. Gregorius valde dock att utgå från år 325 e. kr. då kyrkomötet i Nicea ägde rum. Det var där Kejsar Konstantin drog upp riktlinjetna för den senaste Sol Invictus, som kallades Kristus. På kyrkomötet bestämdes att Kristus föddes den 25:e December och var en tredelad gudomlighet. Det året var den mörkaste dagen den 21:a precis som nu.

Den Julianska kalendern skapades 45 f kr av Julius Ceasar för ordna upp oredan i den romerska kalendern. Han satte årets mörkaste dag till den 25:e eftersom han ville synkronisera månkalendern med solkalenderm så hamnade nyåret 7 dagar efter mindvintersolståndet.

I de äldre romerska kalendrarna slutade året den 29 december och börjande den 1 mars. I början var tiden däremellan kalenderlöst, men kom att infatta två nya månader januari och februari.

Självklart borde midvinternatten och årets sista dag sammanfalla. Dags för en ny kalender. Tillbaka till ursprunget.

torsdag 6 december 2012

Finlands äldsta flagga är blå-gul och Sveriges äldsta är blåvit

Idag är det Finlands nationaldag och de blå och vita färgerna symboliserande de tusen sjöarna och den vita snön, är vajande över vårt östra grannland. Men vitt och blått har inte alltid varit Finlands färger. Det blev det efter ryska revolutionen då rött blev synonymt med Ryssland och Finland gjorde en rokad och antog de vit-blåa färgerna som sina. Tidigare ansågs just vitt och blått som ryska färger. Bl..a var och är den ryska örlogsflaggan vit-blå. De finska var rött och gult, hämtade från det finska statsvapnet.

Finlands statsvapen tillkom 1583. Det visar det svenska lejon som hugger med ett västerländskt och trampar på ett österländskt svärd.Det fanns två tidigare symboler för Finland, och båda är blå-gula. Johan III var tidigare hertig av Finland och Karelen. Där förde han de blågula färgerna från 1557 - dessa finns i Södra Finland och Norra Finlands vapen och även som flagga för Södra Finland. Numera kallas dessa landskap för Egentliga Finland och Satakunda. När Johan III blev kung av Sverige tog han med sig sina finska blågula färger använde även dessa som kung. Varför blågult? Det kan bara vara rent estetiskt, men blågult fanns i det ena delen av riksvapnets färger de tre kronorna, men de trekronorna fanns även på röd botten.

Färgerna kan också vara ett lån från öster, Novgorods och Kievs gamla färger var blå-gult. Ett arv från detta är Ukrainas nuvarande blå-gula färger. Intressant är att att Johan III:s fru Katarina Jagellonica från Polen förde blå-gult kors i sitt vapen Hon härstammar från den gamla Polen-Litauska Jagollenska släkten vars färger sannolikt också påverkat de Ukrainska blå-gula färgerna.




Den andra äldre delen av det svenska riksvapnet är ett lejon på en blå-vit vågrandig bakgrund. Detta vapen symboliserar numera Götaland, Göteborg och IFK Göteborg. Det fanns faktiskt flaggor gjorda på vapnets bakgrund: vågiga Blåvit-randiga.
 Alltså Sverige

Svenska historiska flaggor

söndag 2 december 2012

Adventstjärnan

Adventstjärnan började lysa upp de svenska hemmen på 1930-1940 talet. Det var som mångt och mycket annat en tysk import. Andventsstjärnan kom från den tyska staden Hernhut där den kristna sekten hernhutismen verkade. De hade skapat stjärnan i början av 1800-talet och sägs vara inspirerande av stjärngossarna i de svenska luciatågen. Luciatågen är en avknoppning av de gamla julspelen där stjärnan och de tre vise männen medverkade. Julspelen är en katolsk rit och förekom redan på medeltiden och hör ihop med Matteus julevangelium. I den ursprungliga texten kallades de tre vise männen för Mager. Det är samma ord som i magi. Mager är ett gammalt persiskt ord och betyder just visa män.

Nått århundrande efter Kristus var Mithras-kulten stark i Romarriket. Den var speciellt stark i soldatkretsar och kom att bli den främste konkurrenten till kristendomen. Mithras föddes den 25 december ur en klippa och ett starkt ljussken sken upp vid födelsen. Vise män vallfärdade till hans födelse.. Mithras hade även en slags tomteluva som kännetecken. Mithras var ursprungligen en persisk gud Mithra som blivit omstöpt av Romarna. Återigen hamnar vi hos Perserna.

Enligt en persisk gamla myt tänds en stjärna varje gång ett barn föds. När en Gud föds tänds därför en mycket starkare stjärna. Adventstjärnan är en sådan stjärna.

För mig betyder Adventstjärnan att den värme och ljus som strålar från stjärnan symboliserar det övermännskliga, att vi människor har en gudomlig gnista inom oss - vi är inte är några intelligenta djur som enbart bejakar sitt eget ego. Adventstjärnan utstråla andlighet, fromhet, oödmjukhet och medmännsklighet men även ett hopp om något större något magiskt.

Vi har det inom oss. Detta ljus kan tändas vid födseln eller vid en senare tidpunkt. Man kan kalla ljuset för själen anden eller Gud. Vi är delar av nått större.

Vi väntar inte på att en frälsare skall födas utan adventstjärnan påminner oss om att ljuset och Gud finns inom oss. Vi tänder också stjärnan för och längta till och inväntat den tidpunkt på året då ljuset besegrerat mörkret. Symboliskt att det goda vinner över det onda.